Shirt & shoes - H&M // Pants - Bing kids Den här lilla killen alltså, Gud vad han får stå ut med. Han har haft så tufft med andningen idag att vi redan klockan 13.00 nästan var uppe i maxdosen av luftrörsvidgande. Den hjälper bara i några minuter sen får han det tufft igen. Jag ringde och pratade med vårdcentralen som ville kolla till honom och väl där fick han andas i andningsmask igen. Det blev lite bättre efter det men det är bara tillfälligt. Det finns inte mycket mer dom kan göra än att erbjuda masken för att lindra och lätta för honom vilket betyder att om det blir värre igen så måste vi åka in. Jag har sovit två timmar i natt och inte kunnat sova alls på dagen (vakat över Valter) så det kommer bli tufft om vi behöver åka in i natt igen. Jens kan ju såklart åka i stället men jag kan inte släppa över kontrollen, det går bara inte. Jag vill vara vid hans sida när han mår dåligt, hela tiden. Stackars lilla älskling. //This little guy, God how much he has to go through. His breathing have been so bad today so at 01.00 pm we´ve already given him almost all of the allowed doses of the bronchodilator. It only helps for a few minutes and then he have a hard time breathing again. I called and talked to the health care centre who wanted to check on him and when we came there he got to breathe in a mask again. It got a bit easier for him after that but thats only temporary. There is nothing more they can do other than offer him the mask to make it easier for him to breathe for a moment which means that if it gets worse again we have to go in to the hospital. I only slept two hours last night and haven't been able to sleep at all during the day (I´ve just been watching Valter) so it´s going to be tough for me if we have to go to the hospital again. Off course I could let Jens go instead but I can't let go of the control, I just can't. I want to be by his side when he feels bad, all the time. My poor little baby. Nu har han precis somnat efter fler inhalationer i masken (som han för övrigt hatar mer än allt). Han sover lugnt nu och hade 37 andetag per minut så det är okej. Dom på sjukhuset ville helst inte att det skulle gå över 40-45 andetag så jag kollar varje timme hur det är och ger mer medicin om han behöver. Det kommer bli en lååååång natt det här. Jag är så glad att jag har andningslarmet, annars hade jag suttit och tittat på honom konstant. Just när barn har det tungt att andas så vill jag gärna vaka över dom exakt hela tiden. Dom är ju det absolut dyrbaraste jag har. Hela mitt liv. Nu ska jag försöka vila lite och sen lägga Livia och sen räkna andetagen. KÄMPA! Puss på er <3 //Now he have just fallen asleep after several inhalations in the mask (that he by the way hates more than anything). He sleeps calmly now and had 37 breaths per minute so thats okey. The doctor at the hospital said that he shouldn't have over 40-45 breaths per minute so I´m going to check him every hour and see how he feels and give him medicine if he needs it. It´s going to be a loooong night. I´m so happy for the breathing alarm, otherwise I would have been in there watching him all the time. When the kids have trouble breathing I always want to watch them all the time. They are the most precious thing I have. My whole life. Now I´m going to try to get some rest and then put Livia to bed and then count the breaths. HANG IN THERE! XOXO <3
