My baby <3 Hej! Herregud vilken dag vi hade igår, usch. Efter jobbet åkte jag till vårt gamla hem och badade med barnen en stund. När vi var klara där handlade vi hem middag och åkte hem till oss för att äta och fira in min semester. När vi var framme gick vi mot porten, Valle sprang i vanlig ordning och snubblade precis innan dörren och ramlade och slog huvudet i nedre delen av dörren. Jag trodde först inte att det var så farligt men jag hörde på hans skrik att det där gjorde ondare än det brukar. Jag slet upp honom i min famn och tog bort hans hand som han höll för pannan och fick en chock. Det var seriöst det största och djupaste hålet jag sett i någons panna någonsin. //Hi! What a day we had yesterday, ugh. After my work I went to our old neighborhood to swim with the kids. When we we're done there we went grocery shopping and went home to us to celebrate my vacation. When we arrived we went to the doorway. Valle was running like he always does, and fell just infront of the door and hit his head in the lower part of the door. I didn't think it was that bad at first but I could hear on his screams that it was hurting more than it use to. I picked him up in my arms and took away his hand that he was holding on his forehead and I got a big chock. It was seriously the biggest and deepest whole that I've ever seen in someones forehead in my life. In these pictures I've been pushing the wound together for like 20 minutes. Before that it was just a big whole. Jag fick total panik men försökte såklart hålla mig lugn för hans skull. Jag sa direkt till Jens att vi måste till sjukhus nu. Sen höll jag ihop hålet så gott jag kunde och sprang till bilen. Livia började gråta för att hon blev så rädd och jag försökte lugna henne samtidigt som jag höll för hålet i Valles panna. Jag var på riktigt rädd också och kollade att han var vaken hela vägen. När vi nästan var framme frågade Livia "kommer Valle att dö", och jag svarade att "nej det kommer han inte. Det är ingen fara, vi måste bara sy ihop det där". Älskade lilla flicka. Hon var så rädd. Valle repade sig direkt och slutade gråta i bilen och undrade vart vi skulle och var glad för att han fick sitta i mitt knä fram, haha. Det var det enda han pratade om. //I totally panicked but I tried to stay calm for him. I said to Jens right away that we need to go to the hospital now. Then I tried to push the wound together as much as I could and ran to the car. Livia started crying since she got so scared so I tried to calm her down at the same time as I pressed Valles forehead together. I was so scared too and checked that he was awake all the way to the hospital. When we were almost there Livia asked "is Valle going to die", and I answered her that "no he won't. You don't have to worry, we just need to stitch this up". My beloved little girl. She was so scared. Valle felt better right away and stopped crying in the car and wondered where we were going and were so happy that he were allowed to sit in the front seat of the car, haha. It was the only thing he talked about. Dom tvättade såret, limmade och tejpade så inga stygn. Jag tror egentligen att man hade behövt sy det där så vi får se hur det blir sen. Hoppas på att det läker fint nu. Fortfarande nervös att han har fått in bakterier och ska få sepsis men håller tummarna att det inte blir så. Vet inte hur många hundar som kissat på den där dörren, haha. Det lär ju va en del. //They cleaned the wound, glued it and taped it so no stitches. I actually think that stitches would have been the best but we will see how it will turn out. I hope it will heal nicely. I'm still nervous that he have gotten some bacterias in there and that his going to get sepsis but I'll keep my fingers crossed for it to not happen. I don't know how many dogs that have pied on that door, haha. I think there is a lot. När vi var klara fick han en glass och jag bad Jens hämta oss. All cred till Karolinska barnakut alltså. Vi kom in direkt, fick såret fixat och var hemma på 30 minuter. Bästa någonsin. Nu ligger barnen och sover och nu behöver jag inte väcka Valle varje kvart för att se hur han mår. Han är precis sig själv, det vill säga livsfarlig och har nästan slagit sig igen i pannan idag tre hundra gånger redan, hehe. Den ungen alltså. Nu är jag livrädd att något mer ska hända honom så jag springer efter som en riktig hönsmamma. Mina barn är ju det bästa jag har, skulle aldrig överleva om någonting hände dom. Usch, hemska tanke. Ha en fin söndagskväll, PUSS <3 //When we were done he got an ice cream and I asked Jens to pick us up. All cred to Karolinska children ER. We came in right away, got the wound fixed and were back at home in 30 minutes. The best thing ever. Now the kids are asleep and now I don't have to wake Valle up every 15 minutes to see how he is. He is totally normal, in other words totally dangerous and have almost hit his head again three hundred times already, hehe. That kid. Now I'm terrified that something more is going to happen to him so I run after him like a real mother hen. My kids are the best thing I have, I would never survive if anything happened to them. Ugh, horrible thought. Have a nice Sunday evening, XOXO <3
