My babies <3 Alltså dessa två. Så mycket kärlek jag har för dom. Jag tänkte på det i måndags (nyårsafton) när jag gick och la mig bredvid dom att det finns ingenting viktigare i mitt liv än just dom. Så länge dom får må bra och vara lyckliga så är jag lycklig. Jag skulle göra exakt allt och lite till för dom, ALLT. Ingenting annat i livet spelar liksom någon roll längre. Den kärleken jag känner för dessa två är både magisk och otroligt läskig. Det är liksom som att gå runt med sitt hjärta utanpå kroppen. Om någonting skulle hända dom så skulle jag aldrig kunna fortsätta, det är omöjligt. Jag finns liksom inte utan dom. Det är så läskigt att känna så, samtidigt som det såklart också är underbart att få uppleva det. Man blir så sårbar på något sätt. Dom är min absolut svagaste punkt samtidigt som dom är min största styrka i livet. //These two. So much love I have for them. I was thinking about it this Monday (New Years eve) when I went to bed next to them that there is nothing more important in my life than them. As long as they feel well and are happy I'm happy. I would do exactly everything and more for them, EVERYTHING. Nothing else in life matters anymore. The love I feel for those two is both magical and incredibly scary. It's like walking around with your heart outside your body. If something would happen to them I would never keep on living, that's impossible. I don't exist without them. It's so scary to feel that way, and at the same time wonderful to get to experience that. You get so vulnerable in some kind of way. They are my absolute weakest point, and at the same time my biggest strength in life. Sen är det också såklart underbart att se den kärleken dom har för varandra. Valter kanske inte direkt visar det så mycket nu men det gör Livia. Hon är så mån om honom, kollar alltid att han är med, att han mår bra, att han finns bredvid henne. Det är det gulligaste jag har sett och jag blir så varm i hjärtat när jag ser det. Om han somnar på soffan så lägger hon på en filt och lägger sig där så att han inte känner sig ensam, om hon får något att äta så är det viktigt för henne att Valter också får samma så att han inte blir ledsen, hon kollar alltid att det inte finns små saker i rummet som han kan stoppa i munnen (han gör dock inte det längre) och att han inte håller handen på hissen när dörrarna öppnas så att han kan fastna. Om han gör illa sig och börjar gråta så börjar hon också gråta och vill vara hos honom och se att det gick bra, kontrollera om han blöder och frågar mig hela tiden om det kommer att läka, om det kommer bli bättre. Jag får nästan tårar i ögonen när jag skriver det bara för att det är så fint att se. Hon älskar verkligen honom, även om han ofta tar hennes saker, förstör och retas med henne så att hon blir tokig. Att få barn såhär tätt är en stor utmaning och ingenting jag rekommenderade någon tidigare, men nu, när dom är lite äldre, så hade jag gjort det om och om igen. Självklart kan syskon med större åldersspann få samma kontakt och kärlek för varandra, men på något sätt känns det så speciellt när det är så tätt. Livia var så liten när han kom att alla minnen hon har är tillsammans med Valter, och alla minnen Valter kommer att få är tillsammans med Livia. Det är så fint och jag är så lycklig över att ha kunnat ge dom varandra. Dom två är det bästa jag har gjort i hela mitt liv <3 //Then it's also wonderful to see the love they have for each other. Valter might not show it that much now but Livia does. She is so careful about him, always checks so his there, that he feels good and that his next to her. It's the cutest thing I've ever seen and I get so warm in my heart when I see it. If he falls asleep on the couch she puts a blanket on him and lays down next to him so that he doesn't feel alone, if she gets something to eat it's important to her that Valter also get the same so that he doesn't get sad, she always makes sure that she doesn't have any small items in her room that he can put in his mouth (although he doesn't do that anymore) and that he doesn't hold his hands on the elevator when the doors opens so that he gets stuck. If he gets hurt and starts to cry she also starts crying and wants to be with him and see that his okey, check if his bleeding and asks me all the time if it will heal, if it's going to get better. I almost get tears in my eyes when I write this just because it's so amazing to see. She really loves him, even if he often takes her things, destroys stuff and tease her like crazy. Having kids this tight is really a challenge and nothing that I recommended anyone before, but now, when they are older, I would have done it over and over again. Of course siblings with a bigger age range can get the same connection and love for each other, but in some how it feels so special when the age difference is so tight. Livia was so small when he came that all of the memories she has is together with Valter, and all the memories Valter will get is together with Livia. It's so amazing and I'm so happy that I was able to give them each other. Those two are the best thing I've ever done in my entire life <3
