Me & my girl <3 God morgon onsdag! Vi vaknade tidigare än vanligt idag, eller okej, barnen gjorde det, inte jag, hehe. Jag brukar ju ha min egentid mellan 05.30-07.00 men idag vaknade båda 06.30. Det gör inte så mycket i och för sig men när det händer så ligger jag liksom alltid 30 minuter efter, hehe. Hur som helst så var det inte det jag ville skriva, utan jag ville mer skriva och berätta hur stolt jag är över min lilla tjej. Hon har växt så mycket på bara några veckor. När hon började skolan här så vara jag så nervös, då hon alltid tar tid på sig att känna sig trygg. Det är lite svårt att förklara men hon behöver alltid lite extra tid att komma in i nya rutiner, att just känna sig trygg och kunna släppa mig (då menar jag när jag lämnar tillexempel). I början hade vi det lite tufft med just tryggheten vilket visade sig på lite olika sätt, men nu har hon kommit in i det, hittat kompisar och trivs hur bra som helst. Det känns liksom som att hon vuxit flera år på bara några veckor. Hon känns mer trygg i sig själv nu, som att hon vet att hon liksom klarar av saker själv, utan mig. Sånt är så fantastiskt att se. Min lilla människa. //Good morning Wednesday! We woke up earlier than normal today, or well, the kids did, not me, hehe. I usually have my alone time between 05.30 am - 07.00 am but today both of them woke up at 06.30 am. Although it doesn't matter that much but when it happens it always feel like I'm 30 minutes behind, hehe. Anyhow, it wasn't about that I wanted to write, I wanted to write and tell you how incredibly proud I am of my little girl. She has grown so much in just a couple of weeks. When she started school here I was so nervous, since it always takes some time for her to feel safe. It's hard to explain but she needs some extra time to get in to new routines, to feel safe and be able to let me go (when I drop her off for example). In the beginning it was a bit tough, which showed in different kind of ways, but now she's in it, found friends and like it really much. It feels like she has grown several years in just a few weeks. She feels more secure in her self now, like she knows that she can handle things on her own, without me. Those things are amazing to see. My little mini human. Mitt fokus är ofta på Valle då han alltid varit lite speciell med rutiner, saker han får för sig, med maten osv. Jag har liksom alltid därför låtit Livia bara få klara av saker utan mitt fokus. När vi bytte förskola/skola nu så var det som att rollerna var bytta, Valle klarade omställningen galant medans Livia hade det lite tuffare (även om hon träffade vänner direkt osv). När jag då bytte fokus mer till henne och hennes behov så har det blivit så mycket bättre. Hon behöver mer närhet, kramar och uppmuntran än vad jag har trott tidigare. Jag är ganska duktig på att bara köra på, förlita mig på att hon klarar sig, utan att verkligen lyssna. Nu när jag börjat med det så är det verkligen så mycket mindre tjafs, gråt och sura miner, från båda. Ibland krävs det bara att man sätter sig ner i två minuter, ger en lång kram och verkligen lyssnar, för att allt ska gå över. Jag har varit så dålig på det. Bättre sent än aldrig att ändra det känner jag. Alla är inte perfekta, och jag är definitivt inte en perfekt förälder. Det finns dagar då mitt samevete totalt äter upp mig för att jag inte känner att jag haft tillräckligt med tid för både den här tjejen eller hennes bror. Vet inte riktigt vart det där kom ifrån men har tänkt på det så mycket det senaste tiden, om hur man prioriterar sin tid, för det är ju det det handlar om. Jag prioriterar ofta bort prat, kramar och gos i soffan för den stora tvätthögen eller disken. Helt fel egentligen. Jag säger inte att man ska sluta städa hemma, men att det får vänta en extra timme, eller dag, gör ju ingenting. Man får liksom tänka så, prioritera om och rätt. Sen jag började tänka såhär så har min stressnivå minskat drastiskt, trots att tvätthögen ökat. Sjukt ju. Ville bara dela det. Nu blir det förskolan, möten i stan, fira Lojsans kommande kollektion med lunch och sen hem och jobba undan det sista innan jag ska hämta barnen igen. Ha en underbar dag! PUSS <3 //My focus is often on Valle since his always been a bit special with routines, things he does, with food etc. I've always let Livia just handle things without my focus. When we changed preschool/school it was like the rolls were switched, Valle managed everything so well while it was harder for Livia (even if she met friends right away etc). When I then changed my focus more to her and her needs everything have gotten so much better. She needs more closeness, hugs and encouragement then I thought before. I'm quiet good at just go forward, to trust that she can handle it, without actually listen. Now when I have started to really listen, it's a lot less fights, crying and bad behavior, from both of them. Sometimes you just have to sit down for two minutes, give a long hug and just listen, for everything to pass. I've been so bad at that. Better late than never to change that. Everyone is not perfect, and I'm definitely not a perfect parent. There are days when my bad conscience totally eats me up and I don't feel that I've had enough time for both this girl and her brother. I don't really know what this came from but I've been thinking about it a lot lately, about how you prioritize your time, since that's what it's all about. I often prioritize away talk, hugs and cuddles on the couch for the big pile of laundry or the dishes. Totally wrong. I don't say that you should stop cleaning you house, but for it to wait and extra hour, or day, doesn't matter in the long run. You have to think like that, prioritize again and do it right. After I started to think like this my stress level have gone down drastically, even though the big pile of laundry have increased. That's insane. I just wanted to share that. Now I'm going to drive the kids to preschool, have a few meetings in town, celebrate Lojsans upcoming collection with some lunch and then home to work before I'm picking up the kids again. Have a wonderful day! XOXO <3
