God morgon! Även om den här lilla krånglar ibland så är hon verkligen den absolut bästa jag vet. Att bara få vakna upp bredvid henne gör mig helt varm i hjärtat. Hon är så otroligt glad (för det mesta) och vi verkligen skojar och busar hela dagarna. Det bästa hon vet är titt-ut och när man tar någonting i från henne på ett skämtsamt sätt, oftast nappen. Hon är verkligen mitt lilla lyckopiller. Älskade lilla unge. Vi har precis ätit frukost ihop och ska ta det lugnt här hemma ett tag innan vi ska ut och gå vår runda. Livia ställer sig upp mot allting nu så jag måste verkligen vara med och passa hela tiden. Hon har inte riktigt förstått att hon inte bara kan släppa och stå själv utan att ramla. Vi har stengolv i hela lägenheten så det känns inte så kul att låta henne dunka huvudet i golvet, även om det har hänt ett par gånger. Det är ju helt omöjligt att hinna fånga henne ibland. Dock hörde jag någonstans att det inte är någon fara för dom om dom ramlar från sin egen höjd och inte från högre höjder (typ soffa). Någon som vet om det stämmer? Det kanske hörs värre än vad det är när hon ibland ramlar också? Jag vet inte. Än så länge verkar hon må bra och vara nöjd i alla fall, hehe. Ha en underbar torsdag så hörs vi under dagen. PUSS <3 Förresten! Grannarna började spela musik igen direkt när jag hade lagt mig i sängen. Jag försökte somna ändå men när det bara blev högre och högre så fick jag panik. Jag kunde bara tänka att jag inte orkar vara vaken en natt till! Jag gick upp, klädde på mig igen och gick ner och knackade på. Det öppnade en ung kille, kanske 18 år, och han kollade väldigt frågande på mig. Jag förklarade läget och bad snällt att dom skulle sluta då det ligger en liten bebis och sover där uppe, samt att natten innan var katastrof på grund av dom. Han bad så mycket om ursäkt och sen hörde jag ingenting mer av dom! Så fantastiskt! Tur att jag sa till för annars vet jag inte hur det hade slutat, hehe <3
