Nu när Valter snart är två månader så tänkte jag skriva lite om hur amningen går! I början tyckte jag att det gick lite trögt, han ville inte riktigt ta tag, sov mest och jag oroade mig konstant för om han fick i sig tillräckligt. Hans vikt ökade inte jättemycket i början men efter ett tag blev det bättre och helt plötsligt gick han upp nära 500 gram på 10 dagar. Nu går det lite trögare med vikten igen (den här gången gick han upp 100 gram på 10 dagar) men jag antar att det går i perioder. Han strular inte lika mycket längre, bara då och då vilket ändå känns okej. Han har ett favoritbröst (vänstra) vilket har gjort att det nästan bara produceras mjölk i det bröstet. Jag försöker alltid börja med det högra men han blir så frustrerad efter bara några minuter när det inte rinner till lika snabbt som på det vänstra. Någon som har några tips? Mina känslor kring amningen då? Jag är glad att det funkar då det är väldigt praktiskt. Jag behöver inte tänka på att ta med pulver, varmt och kallt vatten, sterilisera flaskor osv. Annars så känns det inte så mycket mer än så. Jag kan inte säga att jag direkt tycker att det är mysigt för det gör jag inte. Jag har hört så många som "älskar att amma" och som tycker att det är så fantastiskt men jag är inte en av dom. För mig är det ingenting speciellt och jag längtar lite efter att han börjar äta så jag får tillbaka min kropp igen. Hade det inte varit så jobbigt med flaskor och pulver så hade jag inte haft någonting emot att köra på bara ersättning till honom också (Livia fick det då amningen aldrig riktigt kom igång). Summa kardemumma så funkar det bra. Valter är nöjd och jag är nöjd. Till er som vill och kan amma så är ju det fantastiskt, och till er som inte kan eller inte vill så är det ingenting märkvärdigt. Man kanske inte får utrycka sig så men jag gör det ändå. Jag önskar att någon sa det till mig när jag inte fick till amningen med Livia. Allt jag hörde var hur mysigt det är, hur bra man anknyter till sitt barn osv. Där kan jag säga att det inte är någon skillnad alls. Jag knöt an till Livia nästan bättre än till Valter, och då fick hon ersättning och inte han. Att det skulle göra immunförsvaret bättre stämmer säkert, men Livia var inte sjuk en enda gång innan hon var typ 10 månader så hon verkade ha bra immunförsvar hon också - trots ersättning. Jag tror att det bästa man kan göra är att lyssna på vad man själv vill och agera efter det. Ditt barn mår bra om du mår bra. Jag vet att det är klyschigt att säga så men det stämmer verkligen. Jag var ledsen många stunder då jag kände mig så dum för att jag valde att sluta amma Livia efter två veckor men hon har aldrig lidit av det. Hon är en fantastisk tjej som alltid har varit glad och sovit hela nätter (19-07) sedan hon var tre månader. Hon kändes alltid nöjd, mätt och glad, vilket jag inte kan säga att Valter gör alla gånger. Han påverkas av vad jag äter vilket Livia aldrig gjorde pga ersättningen - hon fick samma varje dag. Nu låter det som att jag promotar ersättning och det kanske jag gör? Inte om man ser till det praktiska men annars. Som sagt, alla får göra som dom känner själva! Jag önskar bara att ingen av er ska känna er ledsna eller misslyckade om saker inte går som planerat. Ni gör vad som är bäst för era barn, oavsett vad, punkt. Någon som vill dela med sig av sina erfarenheter så kommentera gärna! Det kan kanske hjälpa någon annan som behöver det <3 //Now when Valter soon is two months I´m planning to write a post about the breastfeeding! In the beginning I thought it was a bit hard, he didnt really want to take the right grip, he was sleeping all the time and I was constantly worried about if he was eating enough. He didnt gain as much weight as he was suppose to in the beginning but after a while it got better and all of a sudden he had gain about 500 grams in 10 days. Now the weight gaining is a bit slow again (this time he gained about 100 grams in 10 days) but I guess that it goes in different periods. He doesnt shake his head and lets go of the breast as much as he use to anymore, just now and then and that feels okey. He has one favorite breast (the left one) which have made that breast take over the whole milk production. I always try to give him the right breast first but he gets so frustrated after only a few minutes when the milk doesnt come as quickly as it does in the left one. Anyone who has any tips for me? Then my feelings about the breastfeeding? I´m happy that it works since it´s very practical. I don't need to think about bringing powder, worm and cold water, sterilizing bottles and so on. Otherwise it doesnt feel so much more than that. I can't really say that I think it´s cozy because I don't. I have heard so many people saying that they "love to breastfeed" and that they think it´s amazing but I´m not one of them. To me it´s nothing special and I´m actually longing for him to start eating so that I can get my body back. If it wasent that hard with all the powder and bottles I wouldn't mind giving him just the baby formula too (Livia got that since the breastfeeding never really worked). In total it works fine. Valter is happy and so am I. To you who wants and can breastfeed - thats amazing, and to you who can't or don't want too - it´s nothing special. Maybe you're not allowed to say that but I´ll do it anyway. I wish someone sad that to me when the breastfeeding didnt work with Livia. Everything I heard was how wonderful it is, how well you bond with your baby and so on. On that point I can say that it´s no difference at all. I almost bonded better with Livia than with Valter, and then she got baby formula and not him. That the breastfeeding makes the immune system better may be true, but Livia wasent sick a single time until she was about 10 months so she seem to have a good immune system too - in spite of the baby formula. I think that the best you can do is to listen to what you want for your self and do so. Your baby feels good if you feel good. I know that it´s such a klysche to say that but it´s really the truth. I was so sad many times since I felt so bad for deciding to stop breastfeeding Livia after only two weeks but she have never suffered from that. She is an amazing girl who always have been happy and sleeping thru the whole night (07.00 pm - 07.00 am) since she was three months. She was always pleased, satisfied and happy, which I can't say about Valter all the time. He gets affected by what I´m eating which Livia never did because of the baby formula - she got the same every day. Now it sounds like I´m promoting baby formula which I might do? Not if you see from the practical side but otherwise. As I said, everybody gets to do what feels best for themselves! My only wish is for every body not to feel sad or as a failure if things doesnt go as planed. You all do whats best for your kids, no mater what, end of story. Anyone who wants to share their experience please leave a comment! It may help someone else who needs it <3
