<![CDATA[ God morgon! Herregud vilken dag igår! Jag hade inte förberett mig ett dugg inför Tough Viking och trodde faktiskt inte att vi skulle springa heller. Julia som jag och Peter hade bokat upp oss med var sjuk så jag tog liksom för givet att vi inte skulle köra. På fredagskvällen säger dock Peter att han är peppad så jag säger att jag ställer upp, utan ett endaste träningspass i ryggen. Jag har liksom inte sprungit mer än 5 km i sträck sedan innan jag blev gravid med Livia (3,5 år sedan) så ni kan ju bara tänka er vilken form jag var i, haha. Hur som helst så gick det bra. Jag klarade nästan alla hinder, men hoppade över dom där man skulle gå armgång för att jag vet att jag inte klarar det. Jag är så nöjd över att jag klarade att hoppa över eld (läskigaste jag gjort), klättra i alla nät som var väldigt höga (är höjdrädd) och sprang igenom 10.000 volt utan att dö. Jag fick tre stötar och det var nog den sjukaste smärtan jag känt, det kändes som att jag svimmade av någon sekund, det går inte ens att beskriva. //Good morning! What a day yesterday! I hadn't prepared myself at all for Tough Viking and actually never thought that we were going to run it either. Julia, that me and Peter booked ourselves on the race with, was sick so I took for granted that we wasn't going to run. Although on Friday evening Peter said that he was excited to do it so I said that I was going to do it with him too, without a single workout session before. I haven't run more than 5 km in a row since before I got pregnant with Livia (3,5 years ago) so you can only imagine what shape I was in, haha. Anyhow it went well. I manage to do almost every obstacle, but skipped the horizontal bars since I know I can´t do that. I´m so pleased with jumping over fire (scariest thing ever), climb all the nets that was very high (I´m scared of heights) and running through 10.000 volt without dying. I got three shocks and it was the craziest feeling I´ve ever felt, it felt like I was fainting for a second, I can´t even describe it. Här är vi i mål! Jag är så sjukt stolt över både mig och Peter. Han är ju i mycket bättre form än vad jag är men han väntade på mig hela tiden, lät mig välja tempot och pushade exakt hela vägen. Utan honom med mig hade jag aldrig klarat det. Bästa partnern, helt på riktigt. Efter racet igår var jag helt slut. Vi beställde hem pizza, kollade film och somnade typ direkt när barnen hade somnat. Jag känner fortfarande ingen träningsvärk idag men jag har ont på både knän och armar efter allt krälande (har massor av sår och blåmärken) plus ett skavsår. Det var så värt det dock, det var helt sjukt kul att vara med. Jag vill köra nästa år igen men då ska jag träna innan så att jag klarar exakt alla hinder, det vore så coolt. Nu ska vi äta frukost och sen ska vi ut och leka innan det är dags för kalas för Alba som fyller tre. Livia har varit taggad på det i en vecka så det ska bli så mysigt att gå dit. Ha en underbar söndag, PUSS <3 //Here we were done! I´m so proud of both me and Peter. His in much better shape than I am but he waited for me all the time, let me choose the tempo and pushed me exactly the whole way. I would never have made it without him. The best partner, for real. After the race yesterday I was so exhausted. We ordered pizza, watched a movie and fell asleep right after the kids did. I still don't have any soreness today but my knees and armes hurts after all the crawling (I have a lot of wounds and bruises) plus one abrasion. Although it was worth all that, it was crazy fun to be apart of it. I want to do it again next year but then I have to workout before so I can do all the obstacles, that would be so cool. Now we´re having breakfast and then we´re going out for some playing before we are going to Albas birthday party. Livia have been so excited for that for more than a week so it´s going to be so nice to go there. Have a wonderful Sunday, XOXO <3 ]]>
